En trädgård för många ändamål
En trädgård kan användas till många olika saker. För många svenskar är trädgården hemmets viktigaste rum, vare sig den används primärt för avkoppling eller för odling av nyttoväxter.
Hur mycket arbete man vill lägga ned på sin trädgård varierar stort. Det går att skapa en trädgård med små medel, men det kan också vara ett heltidsarbete eller ännu mer. En japansk zen-trädgård innehåller knappt några växter över huvud taget, däremot grus och sten. Det innebär att man kan få rensa en hel del ogräs, om man väljer att anlägga en sådan trädgård. Ett annat sätt att skapa en trädgård som inte kräver särskilt mycket omsorg är xeriscaping, en teknik för att anlägga trädgårdar som kräver så lite bevattning som möjligt. Därför används växter som exempelvis kaktusar, aloe vera, lavendel och timjan.
Ett annat sätt att skapa en trädgård som kräver lite arbete är att utgå från vilda nyttoväxter. En sådan trädgård kan för den oinvigde vara svår att skilja från en skogsdunge. Troligen var det på detta sätt som det första jordbruket uppstod, genom att man aktivt planterade olika vilda växter tillsammans kunde man ha täta odlingar, där växterna stärkte varandra precis som i naturen.
En typisk svensk trädgård
De flesta svenskar har en blandning av växter med olika ursprung i sina trädgårdar, och både nytto- och prydnadsväxter. Många av dem har odlats av människor så pass länge att det inte är helt enkelt att spåra deras ursprung.
I en typisk svensk trädgård hittar man ofta rabarber, en ört som härstammar från östra Asien, och som länge användes enbart som medicin. Det var först när sockret blev billigt och tillgängligt, på 1700-talet, som man började äta rabarber i Europa. Rabarber är mycket lättodlat, och kräver nästan ingen skötsel alls. Det största problemet är ofta att den växer så kraftigt.
Finns det ett äppleträd i trädgården är sannolikheten stor att det är av sorten Ingrid Marie. Denna sort uppstod i Danmark genom spontankorsning mellan två andra sorter: Cox Orange och Guldborg. Sorten upptäcktes 1910 av en lärare i staden Høed, som döpte äpplet efter sin dotter. Äpplen är dock en betydligt äldre kulturväxt än så. Man har hittat 4500 år gamla äpplen i Dagsmosse i Östergötland, där man även hittat spår efter boskapsskötsel. Ursprungligen kommer äpplet från de centralasiatiska bergen. Äpplets förfader, Malus sieversii, växer än idag vilt i Kazakstan, Uzbekistan, Tadjikistan och norra Afghanistan.
En annan populär nyttoväxt i de svenska trädgårdarna, som också kommer från Centralasien, är krusbäret, som kom till Norden i slutet av 1600-talet. Odlandet fick dock ett rejält avbräck i början av 1900-talet, då den amerikanska mjöldaggen fick fäste i Europa. Tidigare pågick ett omfattande förädlingsarbete, framför allt i Storbritannien, men svampen satte stopp för detta. Idag finns det krusbärssorter som är resistenta mot mjöldagg.
De flesta har även prydnadsväxter i sina trädgårdar, och en av de vanligaste är lupiner. I Sverige används de som prydnadsväxter, men eftersom de faktiskt är en ärtväxt kan de också odlas för sitt näringsinnehåll, både för att användas till djurfoder och till livsmedel för människor. Kanske kommer vi i framtiden att odla matlupiner i svenska trädgårdar. Idag är det dock blommorna, som kan ha många olika färger, som får svenskar att odla lupiner.
Mer om trädgårdsväxternas historia finns att läsa i denna artikel i Dagens nyheter.
