De svenska växtzonerna
Sverige är ett land som uppvisar stor biologisk variation. Det beror inte minst på att landet är avlångt, och har såväl soldränkta kuster som kala fjäll. Man brukar därför dela in landet i växtzoner.
Indelningen i växtzoner är tänkt som en hjälp för odlare, eftersom det blir enklare att veta om en växt kan odlas i en viss del av landet. Ofta anges det nämligen i vilka zoner den kan odlas, och då vet man redan på förhand om det är någon idé att försöka eller inte. Sedan är zonerna förvisso inte ristade i sten, men om det nedan.
Grovt räknat kan man säga att zonerna löper från söder till norr, och från kusterna till kalfjället. Fjällen räknas inte som en växtzon, eftersom det inte odlas någonting där. Zonerna ska förstås som anvisningar för vad som går att odla, och säger inte alltid så mycket om vad som växer vilt i en region.
Växtzon 1, där klimatet är mest fördelaktigt, omfattar större delen av Skåne och Blekinge, västkusten upp till Göteborg ungefär, östkusten upp till Oskarshamn, samt Öland och Gotland. Resten av Skåne ingår tillsammans med Mälardalen, Västgöta- och Östgötaslätten samt en stor del av Smålandskusten i växtzon 2. Det är i dessa två zoner man hittar en stor del av den bördigaste svenska jordbruksmarken, som även omfattar växtzon 3. De mer skogiga och karga delarna av Götaland och Svealand – småländska höglandet, Dalsland, Tiveden och skogarna i Uppland och Värmland – utgör zon 4. I norra Svealand börjar också zon 5, som sträcker sig längs kusten enda upp till Piteå. Från Haparanda och ned till norra Värmland löper zon 6, som även sträcker sig inåt landet i ”armar” som når Östersund och Åsele. Största delen av Norrland ingår dock i zon 7, utom den fjällnära marken som ligger i zon 8.
Att strunta i växtzonerna
Men det finns de som inte vill finna sig i dessa förutsättningar. En av dessa är Ludvig Johansson, som ibland kallas extremodlare. Han uppmanar odlare att aktivt utmana växtzonerna, och odla växter som annars återfinns i varmare klimat i Sverige. Det går dock inte att utmana växtzonerna hur mycket som helst. Det är t.ex. svårt, för att inte säga omöjligt, att odla palmer i Norrbotten, men på Öland kanske det går bra.